Inför 22-23: Luleå – "Ett genuint systraskap"

Slår man upp revanschsugen i en ordbok från 2022 så kommer Luleå Basket komma upp som det första exemplet. Luleå är klubben där pressen och målsättningarna är högst och varit det under de senaste decenniet, och det finns naturligtvis skäl till att det ser ut som det gör. Sju SM-guld på de nio senaste säsongerna talar sitt tydliga språk och den press Luleå har på sig hade för de flesta klubbarna varit en börda, men på något sätt kan den ändå beskrivas som en tillgång för Norrlandsklubben.

Luleå Basket är en unik klubb på flera sätt och ett av sätten, eller bevisen, är att man lyckats locka många spelare som kanske egentligen borde höra hemma på en ännu högre nivå, och flera gånger har man till och med lyckats locka tillbaka spelare från en riktigt hög hylla med svenska mått mätt. Julie Vanloo, Katie Bussey och många andra kan placeras i den kategorin där de två senaste tillskotten är Bria Goss och Brooke McCarty-Williams. De två sistnämnda har båda meriter från WNBA och är prestigevärvningar, men något som är mer imponerande än prestigevärvningar men som kanske inte får samma uppmärksamhet är prestigeförlängningar. Goss stod för en imponerande säsong med 19,6 poäng, 4,0 returer och 2,6 assist i snitt och det blev storslam McCarty-Williams som blev (håll i er nu) Årets Guard, Årets Försvarare, Årets Artist och Årets MVP. Den första spelaren att vinna fyra utmärkelser under en SBL-säsong. Att komma tillbaka till Luleå trots att det inte rådde någon brist på erbjudanden för guarden var dock inte ett särskilt svårt beslut enligt henne själv. 

– Luleå tog in mig efter jag inte hade spelat på två år och jag hade en situation med min son där jag först inte tänkt ta med honom fram tills att jag pratade med coach Robin [Sandberg] innan jag kom förra året och han försäkrade sig om att det inte skulle vara några problem. Det fick mig att känna mig väldigt bekväm kring allting. De tog in min familj, behandlade dem som familj och hjälpte min son komma in på förskola. Det var för mig inget jag bara kunde förbise. 

– Luleå som klubb är något varje spelare som varje amerikansk spelare i Europa letar efter. Förra säsongen var den roligaste jag någonsin varit med om under min karriär med säsongen vi hade, tjejerna i laget och allt annat. För mig var det ett lätt val att komma tillbaka och särskilt med tanke på att vi inte vann guldet. Jag talar både för mig och Bria när jag säger att vi har unfinished business här.

Grundserien för Luleå 21-22 var inget annat än otrolig. Snitten på 90,4 gjorda poäng per match och 64 insläppta ger en bra bild över hur oerhört svåra Luleå var att möta, och favoritskapet låg helt rättvist med god marginal hos Luleå inför finalserien mot Norrköping som slutade på andraplatsen med fyra vinster färre än Luleå. Väl i final föll man däremot med 1-3 i matcher mot Norrköping som stod för en sensationell finalserie, och vad som såg ut att bli en riktigt bra säsong på alla plan slutade på i princip värsta tänkbara sätt.

– Vi jobbade hårt, men räckte inte till. Nu vet vi hur det känns att se alla i omklädningsrummet gråta och önska att det inte var över. Jag tror folk utanför laget bara såg hur vi presterade och spelade tillsammans och de förstod nog inte att i omklädningsrummet hade vi ett genuint systraskap, vi fejkar inte våra band på något sätt. Den känslan i omklädningsrummet från sista finalmatchen är något vi använder som bensin på elden i år. Vi måste ta det där nästa steget och vara bättre än vi var förra året, men också bli bättre för varje dag. Vi spelar hårt mot varandra varje dag på träning och det kommer visa sig på matcherna. 

Idrotten som bransch eller idrottare som yrkesgrupp kan inte jämföras med något annat, men i inget lag är stämpeln som sina medspelare som kollegor lika avlägsen. Den som följer Luleå på sociala medier möts regelbundet av personer som inte är där för att de måste, utan för att de verkligen vill. Att i princip hela spelargruppen (närmare bestämt tio stycken) förlängde sina kontrakt är ett bevis i mängden på att sammanhållningen Luleå har sannolikt är ligans bästa.

– Det folk ser på sociala medier är verkligen genuint. Vi ÄLSKAR att se varandra lyckas. Om någon gör en bra move på match, gör en and-one eller liknande så hypar vi verkligen varandra. Det är så vi är som lag, på träning, på match och överallt. Det gör att det blir lätta att spela matcherna för även om vi är på en bortamatch får bänken det att kännas som att vi har en publik med oss. Det finns ingen bättre känsla än att heja på varandra när vi spelar för du vet att personen bredvid dig och den andra på bänken har varandras ryggar oavsett vad. Dessutom ger det självförtroende när du spelar och dina lagkamrater hypar dig. 

Målet för säsongen är exakt samma som förra året, och året innan det, och året innan det, och året innan det. Ja, ni fattar. Något som däremot är annorlunda i år är att Luleå efter silvret i våras har en revanschlusta. En egenskap som är sällsynt i Luleå då man allt som oftast haft ett guld att försvara. Mer motivation till en redan motiverad klubb och ett redan motiverat lag? Siktet är inställt på en sak enbart, men vägen dit är givetvis lång.

– SM-guldet är givetvis huvudmålet, men vi måste vårda varje dag tills dess. Vi ska bli bättre varje dag, våga vara obekväma, jobba på våra svagheter och inte ta någon match för given. Hungern som lagen har när vi möter dem måste vi ha när vi möter dem också. Att fokusera mest på oss och vad vi behöver göra för att fortsätta bli bättre är vår nyckel till guldet. 

Luleå Basket 22-23: Fanny Wadling, Ellen Nyström, Felicia Camara-Ponturo, Bria Goss, Josefin Vesterberg, Sofia Hägg, Allis Nyström, Brooke McCarty-Williams, Eira Borgh, Sandra Hedlund, Tilda Trygger (NY), Maja Erlandsson (NY).

Luleå Basket spelar mot Mark på bortaplan i första omgången 22-23 på söndag den 9:e oktober 16:00.

Teckna ett månadsabonnemang för 139 kr/månad eller köp ett säsongskort för 690 kr på sbldamplay.se för att se söndagens match och de övriga SBL-matcherna samtidigt som majoriteten av pengen går till den förening du väljer.