MIN RESA: Sandra Abston

Många bra spelare har genom åren börjat sin elitkarriär i SBL. Förutom att vara ambitiösa basketspelare så har de många gånger tänkt även på sin civila karriär. Genom basketsporten och modet att pröva sina vingar har de nått långt. Vi har bett några av dem att beskriva sin resa, både kopplat till basket och även livet utanför linjerna med det som kallas dubbla karriärer.  

SM-guldet med 08 Stockholm visade sig vara en viktig del av Sandra Abstons spelarkarriär, men också en viktig del i hennes kommande karriär som coach. Hon är en av få svenska coacher som gått utomlands, och har dessutom gjort det i USA med tuff konkurrens. Här är Sandra Abstons resa. 

MIN RESA: SANDRA ABSTON

Min basketresa började på Söder, back in the day när Fryshuset Basket hette Söder Basket. Kommer ihåg att jag och min mamma gick in på ICA i Skanstull och såg en lapp där det stod ”Har du en 10-årig flicka som vill spela basket? Kom och testa!”. Det var så jag började spela med F91 Whitestars. Jag har alltid älskat basket men jag måste erkänna att jag var sjukt dålig när jag först började spela. Jag vet att min första coach Emilia sa till Sara Egerstad när hon tog över vårt lag att ”Hon är bara stor hon kommer inte bli något” vilket är rätt roligt nu såhär i efterhand.

Första gången jag pajade korsbandet var jag 14 år gammal och det var då jag tog beslutet att satsa, att inte kunna spela fick mig att inse hur mycket jag älskade sporten och hur mycket gott basketen tillförde mitt liv och under min första korsbandsresa så ändrade jag min approach. 

Jag spelade i 08 Stockholm för Anders Härd under min gymnasietid och var del av det lag som tog SM-guld utan en enda import. Den truppen var helt otrolig när man tänker på dem som jag spelade med. Farhiya Abdi, Kadidja Andersson, Martina Stålvant, Agnes Nordström, Nina Risto osv och efter det åkte jag på college.

Jag startade min college resa på Georgia Tech och transfererade till George Mason varpå jag avslutade min collegekarriär med mitt sista år på Emporia State. Efter college spelade jag proffs i en säsong i Saarlouis. Det var absolut inte WNBA-nivå som ex Farhiya Abdi eller Chioma Nnamaka, men jag är fortfarande stolt över sakerna jag åstadkom och var del av som spelare i Basketligan, för ungdomslandslaget, på college och i tyska ligan. 

Tyvärr så pajade jag knäet igen (FUN FACT: jag har fortfarande inget korsband eller minisker i höger knä). Jag vet dock nu att Gud hade andra planer för mig och det var att slussa in mig i coaching världen. 

Jag började coacha i Fryshuset 2017 om jag inte minns fel. Jag spenderade 3 år i klubben som jag växte upp i fast denna gång som coach. Hade möjlighet att coacha med en av mina barndomsvänner Benedicta Makakala, så kul att delta i Scania Cup som coach och att utveckla unga spelare och se dem nå sina mål. Insåg rätt snabbt att jag ville coacha på heltid och fick erbjudande att coacha i USA för en av coacherna som coachade mig på college.

Det har varit en lång resa, alot of ups and downs men jag älskar det jag gör och har landat på en fantastiskt skola med en fantastiskt head coach. Jag är nu recruiting co-ordinator för University of North Alabama och är ansvarig för positioner 3-5. Det är annorlunda att coacha i USA jämfört med Sverige men samtidigt så är det ju basket man jobbar med så it’s all the same. 

Har lyckats vara med om att vinna ett mästerskap i USA (Conference champions) och målet är att vinna fler. Trots att basket är min första kärlek så kan jag inte glömma bort min absolut viktigaste kärlek. Min största och finaste ”prestation” oavsett vad jag har lyckats göra med basket kommer alltid att vara min dotter, min lilla ängel Savannah Noelle. 

Allt jag gör är för hennes skull, det är viktigt med representation och det är viktigt för unga tjejer att se och förstå att man kan jobba med sporten man älskar på en hög nivå även efter att man slutat spela! Älskar att inspirera, guidea och växa med unga tjejer genom sporten jag älskar och är så tacksam för att jag och morsan gick in på ICA den där dagen och såg lappen. 

Basket har gett mig så mycket, oförglömliga minnen, vänner som gick från att vara lagkamrater till familj, resor, erfarenheter som fått mig att växa som kvinna och människa listan är lång men jag är på riktigt för evigt tacksam för allt som basket har gett mig. Framförallt människorna och relationerna. 

Vill ge Anders Härd och Sara Egerstad en shoutout för det var dem två som fick mig att inse att jag ville coacha way back then. Är för evigt tacksam och glad över att jag valde att träna med Whitestars. Basket har räddat mig och förändrat mitt liv tusen gånger om. 

FAKTA

Namn: Sandra Abston (Ngoie)

Ålder: 32

Klubbar: 08 Stockholm (Fryshuset), Saarlouis, Georgia Tech, George Mason, Emporia State.