MIN RESA: Ellen Nyström

Många duktiga spelare har genom åren börjat sin elitkarriär i SBL. Förutom att vara ambitiösa basketspelare så har de många gånger tänkt även på sin civila karriär. Genom basketsporten och modet att pröva sina vingar har de nått långt. Vi har bett några av dem att beskriva sin resa, både kopplat till basket och även livet utanför linjerna med det som kallas dubbla karriärer.  

Först ut är Ellen Nyström, idag given i det svenska landslaget där regelbundet varit kapten de senaste åren. Till vardags spelar hon iidag spanska Euroleague-laget Casademont Zaragosa, och i sin resa lyfter Ellen bland annat den så viktiga frågan om välmåendets betydelse. 

MIN RESA: ELLEN NYSTRÖM

Min basketresa har varit väldigt beroende av mitt mående, där jag oftast följt min magkänsla. Jag har haft delmål och långsiktiga mål som jag följt och checkat av eftersom. För mig har det varit viktigt att hela tiden ha något att se fram emot och ett mål som jag vet jag kan uppnå och ha det mer som en morot än ett mål där man känner en press. 

När jag började spela basket hade jag två äldre syskon som spelade vilket gjorde mitt val av sport enkelt. Jag var alltid i hallen när dom tränade eller spelade match och var den jobbiga ungen som gick in och sköt på korgarna i timeouten. Efter högstadiet kom jag in på Basketgymnasiet i Luleå, ett mål sedan jag såg min bror spela där. 

Jag hade aldrig tänkt åka till college utan ville spela i Euroleague. Planen ändrades när min kompis Elin Gustavsson, som jag spelade med i ungdomslandslaget, ringde och frågade om jag var sugen på college eller åtminstone åka på en så kallad ”visit”. Då åker man och kollar till skolan, träffar lagkompisar och coacher. En gratisresa till USA kan jag inte tacka nej till, men var helt inställd på att fortfarande spela i Europa. Jag och Elin åkte över till Colorado State University och jag blev helt såld. Min magkänsla kändes rätt så jag körde på det. Om jag inte gillade det så kunde jag alltid åka hem igen.

Jag ville prova college och gå utanför min komfortzon. Det är något jag alltid försökt göra för att växa både som människa och som spelare. Inte ta det självklara eller lätta valet utan hitta det alternativ som passar mig men som också pushar mig till att utvecklas. 

Efter 4 otroliga år på college var det självklara valet för mig att spela proffs i Europa och jag valde en klubb i spanska högstaligan där jag stannade i 3 år fram till Covid då jag valde att resa hem igen till Luleå Basket. Det valet var väldigt enkelt då jag haft en tuff säsong bakom mig där jag inte riktigt fick ut vad jag ville av min basket och ville tillbaka till svenska ligan för att hitta kärleken till basketen igen och närheten till familj och vänner. 

Tre år senare kände jag mig redo att åka ut igen och åter gå utanför min komfortzon. Målet har alltid varit Euroleague så när det erbjudandet kom hade jag svårt att tacka nej. Det var ett väldigt tufft, men lärorikt, år i Rumänien där jag verkligen blev testad som basketspelare. Att spela i högsta ligan i Europa mot några av världens bästa spelare var ett mål jag haft och nu fick jag känna på den fysiken och det spelet. 

Allt eftersom jag checkat av mina basketmål tycker jag det är viktigt att se tillbaka på min resa och var jag började någonstans. Jag har alltid älskat sporten men även allt som kommer med den. Att få möjligheten att spela i hela världen, se platser och träffat otroliga människor som jag annars inte hade träffat som jag idag kan kalla några av mina bästa vänner. Så förutom min kärlek till sporten så är jag väldigt tacksam för allt den gett mig och fortsätter ge mig. 

Jag kan inte spela basket hela livet så nu försöker jag verkligen uppskatta varje dag jag får göra det jag älskar och växa som individ. Något basketen verkligen lärt mig är att må bra i mitt eget sällskap och uppskatta egentid. 

Genom hela min uppväxt och basketresa fram till Spanien har jag haft lagkompisar och klasskompisar runtomkring mig, men helt plötsligt skulle jag bo själv, upptäcka en ny stad och flytta till ett land där jag inte kände någon. Att lära mig älska mitt eget sällskap var för nyckeln till att må bra och hitta mitt lugn och helt ärligt hitta mig själv för att kunna fortsätta utvecklas. 

Just nu spelar jag i Casademont Zaragoza i Spanien och Euroleague och trivs väldigt bra. Jag får bra och utmanade träningar varje dag samtidigt som jag trivs i landet och med personerna omkring mig. Jag tror att för varje år jag spelat har lärt mig något speciellt. Jag tror som sagt på att följa min magkänsla och intuition vilket har lett mig dit där jag är idag och det är jag tacksam för. Något annat som hjälpt mig ta mig dit jag är idag är att basketspelandet som något jag gör och inte den jag är, en bra prestation är något som kommer och går och det är viktigt att kunna skilja på mig själv och min prestation. Jag försöker att bara fokusera på det jag kan kontrollera. Allt annat tar bara energi och är onödigt att ens fundera över. 

Debuten i SBL gjorde jag tillsammans med Allis Nyström och Josefin Vesterberg när vi gick på Riksidrottsgymnasiet i Luleå. Att få göra det tillsammans med hjälpte mig mycket att våga ta för mig och skönt att inte vara ensam ung spelare. Vi tog steget upp i högsta ligan tillsammans vilket tror jag var bra för alla oss tre. Jag kommer ihåg att det var nervöst, men på ett bra sätt. Att vara nervös är något normalt och bara att omfamna.  

Den coach som betytt mest för mig både som spelare och människa är Micke Johansson, både på Basketgymnasiet och i ungdomslandslaget. Micke är en coach som bryr sig om människan mer än spelaren. Alla som haft honom kan nog hålla med mig om att han inte bara är en coach som kan mycket om baskets x’s and o’s men även hur man utvecklar spelare på bästa sätt. Utan honom hade jag nog inte varit där jag är idag.

Jag har så många bra minnen från min karriär, men två tillfällen som sticker ut är då vi vann mot Italien i åttondelsfinal och tog oss till kvartsfinal i EM 2021 och när vi i Luleå låg under med 0-2 i finalerna mot Alvik och tog ikapp och vann SM-Guld med 3-2 säsongen 20-21. Den säsong som jag har bäst minnen från är 22-23 med Luleå Basket tillsammans med mina fantastiska lagkompisar och vänner. Den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

FAKTA

Ålder: 31

Utbildning: Bachelor i Business från Colorado State University

SM-guld: 2

Seniorlandskamper: 42

Klubbar: Höken Basket, RIG Luleå, Luleå Basket, Colorado State Univ (USA), IDK Gipuzkoa (Spanien), Sepsi Sfantu Gheorghe (Rumänien), Casademont Zaragoza (Spanien)